När vi formellt drar oss ur vårt sponsorskap av Falsterbo Horse Show, i överenskommelse med Stiftelsen Falsterbo Horse Show, talar jag nu med tydlighet, värdighet och ansvar – för tystnaden har blivit omöjlig.
Vi gick in i detta partnerskap inte för vinst, utan av en stark övertygelse om att ridsporten ska tjäna allmänheten – inte privata intressen.
Som kvinna känner jag att jag är född till att ge. Min livsuppgift har varit att föra den professionella ridsporten tillbaka till folket. Det är hjärtat i Al Shira’aa, och det är därför vi valde Falsterbo – för dess historia, dess identitet, dess själ – och dess land.
Ett land jag aldrig trodde skulle framställas som raka motsatsen till vad det påstår sig stå för.
Jag tror inte att alla i Sverige är så här – jag generaliserar inte och antyder inte heller något sådant. Men media har chockerat mig med sina omänskliga, grymma, rasistiska och ibland våldsamma skildringar av både Al Shira’aa och mig själv.
Vad många kanske inte inser är att dåliga nyheter säljer – och denna typ av narrativ har spridits obevekligt, utan ansvar och utan motstånd. Det vi mötte i gengäld visade en mycket sorglig verklighet – inte det Sverige jag trodde att jag kände till, eller det som visas upp i världens medier.
Jag trodde att detta land skulle vara stolt över att få stöd från någon utifrån, någon som djupt respekterar andra kulturer, arv och historia. Men istället avslöjades en mörk sida – präglad av växande fientlighet, nationalism och hat.
Sedan vårt engagemang offentliggjordes har vi inte bara utsatts för aggressiva medieattacker, förtal och kränkningar – utan också för våldsamma hot. Inte bara mot mitt team, som jag håller varmt om hjärtat – utan även mot mig personligen. Än mer hjärtskärande är att även familjen bakom Falsterbo Horse Show – som har ägnat sina liv åt att bevara denna tradition – har mottagit hot och hat. Ingen borde behöva leva i rädsla bara för att de älskar och skyddar en del av sin kultur.
Som en framgångsrik affärskvinna talar jag nu – som någon som steg fram för att skydda något andra övergett, inklusive svenska företag – frågar jag öppet:
Varför blir jag attackerad?
Är det för att jag är en framgångsrik kvinna? Eller för att jag är muslim? Eller för att jag är arab?
Jag hade blind tilltro till drömmen om Sverige. Jag vet värdet av att bevara kulturarv, historia ochkärleken till hästar och deras välbefinnande.
Jag vet att hela Sverige inte är som de röster medierna har valt att förstärka.
Men även om jag tror på yttrandefrihet och pressfrihet – precis som min farfar uttryckte i videor som fortfarande finns tillgängliga online – måste jag fråga:
Är detta verkligen vad jag förtjänar efter att ha erbjudit stöd, när många svenska företag som står er närmare inte ens försökte stödja ert eget lands äldsta hästtävling?
Jag tror på yttrandefrihet – men inte på att använda den som ursäkt för hat, våld, rasism och försök att förstöra mitt varumärke, Al Shira’aa.
Men jag är en lyckligt lottad person – jag har ett fantastiskt team som är som en familj för mig. Vi kommer från olika kulturer, men arbetar tillsammans, och håller våra utökade familjer enade.
Är det detta ni kallar yttrandefrihet – att förolämpa någon som kom hit med djup respekt för ert kära Sverige?
Jag tror på säkerhet, jag tror på respekt, och jag tror på era rättigheter. Men att öppet förolämpa mig och mitt varumärke – ett varumärke som jag har byggt upp under många tuffa år – är inte frihet, det är skada. Era förolämpningar, ert hat och era osanningar har redan nästan skadat mitt rykte, och jag kommer aldrig att tillåta det.
Ord kanske inte spelar någon roll – men handlingar gör det. Detta säger allt. Och det har varit en av de mest smärtsamma och chockerande upplevelserna i mitt offentliga liv.
Låt mig vara tydlig en gång till:
Jag kom inte till Sverige för uppmärksamhet – och absolut inte för Al Shira’aa. Jag är stolt över att mitt arbete talar för sig själv. Mitt varumärke är känt över hela världen, och vi har aldrig sökt rubriker.
Jag kom med respekt – för att skydda kulturarvet, hedra ert lands historia, och för att ge tillbaka till de hästar jag älskar. För att bevara detta evenemang från att dras in i den girighet som långsamt smyger sig in i ridsporten.
Mitt uppdrag – alltid – har varit att föra sporten tillbaka till folket.
Och jag har gjort detta tyst, runt om i världen, i över ett decennium – genom evenemang som Hickstead Derby, Royal Windsor Horse Show Dressage, och många fler. Aldrig för rubriker. Alltid för hästarna, för historien, och för mänskligheten.
I över tio år har Al Shira’aa stöttat de mest traditionella och respekterade hästtävlingarna i Storbritannien och Italien. Vi fortsatte vårt engagemang med Tysklands historiska Hamburg Derby. Och när jag vände mig till Sverige var det av samma djupa respekt – för den historia och kultur jag hoppades kunna hjälpa till att bevara.
Så jag frågar – varför är ni arga på mig? Är det på grund av bristen på lokalt stöd inom ert eget land? Det finns många sätt att uttrycka en åsikt. Men våld, hot och rasism är inte svaret.
Vårt uppdrag var att skydda dessa historiska evenemang från kommersiell exploatering, och att återföra sporten till dem den tillhör – fansen, familjerna, uppfödarna och kulturen som byggt upp den.
Det som hände här var inte ett misslyckande. Det var ett avvisande. Inte på grund av affärer – utan på grund av vem jag är. Rasistiska röster – förstärkta av tystnad – gjorde det tydligt att vi inte var välkomna. Och ännu värre – ingen inom Sveriges ridsportledning steg fram för att försvara det som var rätt.
Den tystnaden talar högre än några ord.
Vi lämnar nu Falsterbo med värdighet och öppna ögon.
Vi stödde detta evenemang när ingen annan gjorde det.
Vi gav det internationell uppmärksamhet och respekt.
Och vi lämnar – inte för att vi förlorade, utan för att vi vägrade kompromissa med våra värderingar. Al Shira’aa kommer att fortsätta stödja ridsporten – där den respekteras och välkomnas. Och de som valde hat framför arv kommer en dag att få stå till svars – inte inför mig, utan inför sporten, människorna, och det arv de lät gå förlorat.
Med detta sagt önskar jag inget annat än fred, eftertanke och förnyelse för Sverige – ett land med så mycket skönhet, kultur och talang.
Jag hoppas att de högljuddaste rösterna en dag inte längre kommer vara rösterna av hat. Jag önskar uppriktigt lycka, läkedom och förståelse för det svenska folket – och även för media.
Ingen ytterligare kommentar kommer att ges.
